Har du bytt näringslära för en ny religion?
Mänsklig näringslära: vetenskap eller religion?
av Gianluca Tognon
I Italien är det många dietister som undrar, och ibland våldsamt strider om, huruvida en diet utan mjölk är bra för hälsan, eller om vi ska fortsätta råda folk att dricka den. Här i norr, i det mer mejerivänliga Sverige, har samtidigt doktor Annika Dahlqvist blivit en populär guru för LCHF-dieten[1]. I de nordiska länderna har denna diet blivit så populär att det nästan skulle kunna ses som en statsreligion, med så många lärjungar som inte missar en chans att marknadsföra “fördelarna” med denna kostplansmodell som, självklart, är “den rätta”. Dessa människors tro är så djup att en av mina kollegor, en dietist vid Göteborgs universitet, som hade bjudits in att hålla en presentation om näringslära och hälsa för den lokala befolkningen, var tvungen att hantera fem (fem!) arga LCHF-följare som anklagade henne för okunnighet och inkompetens, vilket sade emot allt hon hade presenterat! Vid vetenskapsfestivalen i Göteborg hade jag möjligheten att retas lite med denna diet men, till min stora besvikelse, kom ingen fram för att attackera mig, så jag missade chansen att hamna på förstasidan i stadens tidning för slagsmål med ett par LCHF-lärjungar… trist… Jag glömde förresten säga att denna diet inte bara förordnar en stor reduktion av kolhydratintag, utan dessutom förordar (och lyssna nu, folk) en ökning av fettintaget till 70% av de intagna kilokalorierna! Motsvarigheten till att äta ren majonnäs varje dag. Total galenskap? Inte alls, mina kära läsare, jag skämtar verkligen inte. Det stämmer så till den grad att för ett par jular sedan var Norge tvungna att hantera en smörkris: inte ett gram av det älskade fettet fanns på stormarknadernas hyllor en sann tragedi! För min del, då de inte bredde ut det på bröd (eftersom de undvek kolhydrater), undrade jag om norrmännen åt smöret rakt av. Jag kom fram till att de antagligen åt det tillsammans med sin delikata lax, vilket också är en fet mattyp och därför perfekt för dieten. För en tid sedan försökte någon få LCHF-gurun sanktionerad av svenska hälsoauktoriteter, förgäves. För den som är intresserad att läsa mer rapporterades denna historia i en intressant ledare i The Lancet för några år sedan[2]. I vilket fall som helst, i Sverige pratar alla om denna diet och tidningarna är fulla med recept som påstår sig hjälpa dig att “äta och leva bättre med LCHF”. Allt detta händer medan stackars doktor Tognon, en italiensk dietist som arbetar vid Göteborgs universitet, insisterar på att marknadsföra fördelarna med medelhavsdieten[3].
Jag måste erkänna att det är stor skillnad mellan hålla äta majonnäsdieten och att helt enkelt undvika att dricka mjölk, men en sak knyter samman dessa två fenomen. Båda stilarna har föreslagits av gurus för näringslära: Annika Dahlqvist i Sverige och Franco Berrino i Italien; den senare grundade Dianastudien vid Cancerinstitutet i Milano. Det finns ingenting att klaga på angående den vetenskapliga kvaliteten på denna forskning, vars filosofi jag delar[4], och jag erkänner den vetenskapliga auktoriteten, vilken är betydligt överlägsen fettsvärmandet i skandinaviska tidningar. Men jag måste säga att efter att ha lyssnat flera gånger på doktor Berrino, och efter att ha pratat med några av hans “följare”, har jag insett att han också blivit en ”näringsguru”. Att säga emot hans påståenden är inte speciellt enkelt, och rådet att inte dricka mjölk har tagits av många som om det vore skrivit i sten av den Allsmäktige och överlämnat med budordens tavlor. Några av hans följare har dock inte uppdaterat sig och fortsätter upprepa att animaliskaproteiner (inklusive de från mjölk) gör blodet mer syrligt och orsakar kalciumutsläpp i urinet från benstommen. Denna teori har dock blivit motbevisad av studier med kalciumisotoper. Studierna visar att kalcium från mejeriprodukter faktiskt absorberas av tarmen och att den förhöjda koncentrationen av mineralet i urinet, observerat hos dem som äter mejeriprodukter, istället är en direkt konsekvens av den större absorptionen och den högre kalciumkoncentrationen i kroppen[5].
Men när det kommer till kritan, är det verkligen näringslära vi talar om? Eller är det någonting annat? Mitt intryck är att vi innerst inne har ett behov av att beundra någon och “följa” honom/henne, och till och med bli något som inte är långt ifrån riktiga lärjungar. Och, i en värld som vetenskapens, där att hålla sig uppdaterad är ett tufft jobb och inte alltid enkelt (med tanke på den enorma mängden ofta motsägande studier som vi verkligen drunknar i), kan det vara ett bekvämt val att följa någon även på ett professionellt plan. Det är därför vi nu för varje ledare har tusentals följare, inklusive många av oss dietister som, trots att vi till synes är upptagna med att marknadsföra våra idéer om hälsa och näringslära, istället blir mindre av förkämparna för matvetenskap varje dag, och istället allt oftare blott blir karaktärer i sökandet efter en författare[6].
[1] “Low Carbohydrate/High Fat”, engelska för “låg kolhydrat/hög fett”.
[2] Mann J, Nye ER. Fad diets in Sweden, of all places. Lancet. 2009 Sep 5;374(9692):767-9.
[3] Mediterranean diet gives longer life.
[4] Tognon G, Rothenberg E, Eiben G, Sundh V, Winkvist A, Lissner L. Does the Mediterranean diet predict longevity in the elderly? A Swedish perspective. Age (Dordr). 2011 Sep;33(3):439-50.
[5] Jesudason D, Clifton P. The interaction between dietary protein and bone health. Journal of bone and mineral metabolism. 2011;29(1):1-14.
[6] “Sex karaktärer i sökande efter en författare” är titeln på en italiensk pjäs av Luigi Pirandello.
